Huvudet spränger timme efter timme och att sova är uteslutet. Armin skulle vilja be om medicin men vågar inte. Han vill inte verka jobbig. Han är rädd att personalen ska uppfatta honom som störande och föra honom till isoleringscell. Så han förblir tyst.
Armins berättelse är en av många ur den kommande antologin De kallar oss förvarstagna där vi samlat vittnesmål från en undanskymd sida av svensk migrationspolitik. 3306 vuxna och 95 barn togs till förvar 2014. Rösterna från dessa väl dolda platser bär alla på olika erfarenheter, men en sak är tydlig. Bakom det oskyldiga ordet ”förvar” döljer sig en annan verklighet – fängelsets.
”Förvaret är ett fängelse. Eller faktiskt värre än ett fängelse. Som förvarstagen tänker man förgäves på vad man gjort för fel för att hamna där. I fängelse vet man hur länge man ska sitta inlåst, medan man som förvarstagen inte har en aning. Dagarna känns oändliga, långa och väldigt korta på samma gång. Det är svårt att inte bli galen av leda och rädsla”, skriver Ayad.
Ett stort antal flyktingar och migranter sitter i förvar i väntan på att avvisas. Flera vittnar om att tiden på förvaret är det värsta de varit med om. De har nekats eller fått otillräcklig vård, placerats långa perioder i isoleringscell i polishäkte, förnedrats och behandlats som kriminella. Många är också mycket rädda för vad som väntar efter deportationen.
”Jag vill säga en sak, så det inte finns några tvivel om det: Migrationsverkets förvar är inte en anhalt för asylsökande som betett sig illa och därför ska utvisas ur landet. Det är en plats där människor i nöd, människor som behöver en fristad, är inlåsta”, skriver en före detta förvarstagen.
Människor som sökt sig till Sverige på grund av flykt eller i hopp om ett bättre liv berövas en av de mest grundläggande mänskliga rättigheter som finns: friheten. Och det sker helt enligt svensk lag och utan rättegång.
Denna praktik är rasistisk. Det är bara ”de andra”, de som inte är svenska medborgare, som utsätts för denna avhumaniserande behandling. Bakom den hårdhänta behandlingen av migranter finns ett syfte. Förvaren är ett redskap för Sverige att pressa människor till att samarbeta om att lämna landet. För alla som får avslag på sin asylansökan men inte vågar återvända ska förvaret torna upp sig som ett varnande finger om vad som händer om de låter bli. Själva deportationen kan bli våldsam.
”Min vän gjorde motstånd, han satt fastspänd, men dunkade huvudet i stolsryggen och skrek. Då boxade en av poliserna honom i magen och en annan skrattade”, berättar en förvarstagen som nu har deporterats.
I De kallar oss förvarstagna lyfter vi frågan om förvarens existens. Förvarstagna, anhöriga, jurister och forskare delar med sig av sina erfarenheter. Förvaren är den yttersta konsekvensen av den migrationspolitik vi har idag. Deras existens är resultatet av en rad val som våra regeringar har gjort genom tiderna. Men de behöver inte finnas, tillsammans kan vi fatta nya beslut.
De kallar oss förvarstagna kommer ut våren 2016 på Verbal förlag.
