Efter sändningen av Förvaret 19 november kunde tittarna chatta om filmen med regissörerna Anna Persson och Shaon Chakraborty, Ignacio Vita – advokat specialiserad på asyl- och migrationsrätt och Ulla Nilsson – projektledare på SVT Dokumentär. Här hittar du alla frågor och svar (även på SVT.se)
Manne: I P1:a ”Obs” 18/11 kallade man Förvaret för ”anstalt”. Är det korrekt benämning?
Ignacio Vita: Hej Manne,
Nej det är inte en korrekt benämning. På en anstalt sitter personer som är dömda för brott, på ett förvar sitter personer i väntan på utvisning.
Linnea: Om någon inte har asylskäl så har man inte här och göra, inget mer med det. Varför skall detta visas på tv ?
Ulla Nilsson:
För att ge publiken en möjlighet att få en unik inblick i en annars sluten värld och möta människor vi aldrig annars skildrar.
Micke: Är det ingen dokumentärfilm? Tänker på att ni har tre regissörer. En dokumentärfilm ger man ju inte regi!
Anna Persson/Shaon Chakraborty:Hej Micke Bra fråga. Som dokumentärfilmsregissör så arbetar man delvis på liknande sätt som spelfilmsregissör. Man undersöker vad man vill berätta, plats, vilka som ska vara med och varför. Skillnaden är att man inte förvränger verkligheten utan försöker berätta om det man vill skildra på ett så ärligt sätt som möjligt. Ingenting i vår film är iscensatt utan vi har vistats på platsen under en lång tid, lärt känna alla och arbetat observerande. Vi har varit två regissörer till filmen och en producent. Hoppas du känner att du fick svar på din fåga. Med vänlig hälsning / Anna och Shaon
Peter J: Det finns så oerhört starka, rörande sekvenser i Förvaret, hur var det att filma dessa? Var det inte svårt att bara vara en ”betraktare”?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Jag förstår att det kan se ut som att vi bara var betraktare på platsen. I själva verket var vi på förvaret under lång tid. Vi filmade bara under liten del av tiden vi var där, med hjälp av en filmfotograf. Resten av tiden umgicks vi med de personer som vi ser i filmen. Alltså, kände vi oss för det mesta inte som betraktare. Det är svårt att vara på en plats där människor är så rädda och lever i ovisshet om framtiden. Det är svårt att bara stå bredvid och inte kunna hjälpa till. Men samtidigt var det viktigt för oss att vittna om det vi mötte på förvaret, och göra en film som andra kan se. Med vänlig hälsning, Shaon & Anna
Carolina: Jag blev väldigt illa berörd av hur personalen pratade om de intagna personerna som siffror, varför gör man så, är det ett medvetet val för avhumanisera personerna?
Anna Persson/Shaon Chakraborty:Hej Carolina!Tack för din fråga. Vi får ofta denna reaktion efter att ha visat filmen. Siffrorna kommer av vilket rum som personen bor i. Att Aina tex kallas för 9:1 är för att hon bodde i rum 9, i säng 1. Oftast delar två personer samma rum. Det var cirka 30 personer som vistades på förvaret samtidigt, och vi antar att personalen benämner personer som siffror för enkelhetens skull. Vi kan inte svara på vad syftet från Migrationsverkets sida är med att kalla personer vid siffror under personalmöten. Även om syftet kanske inte är att avhumanisera människor, så blir ju däremot konsekvensen avhumaniserande. Det råder sekretess kring alla personer som är i Migrationsverkets lokaler, därför tror vi att personalen nämnde personer som siffror i större utsträckning när vi filmade än i vanliga fall. Med vänlig hälsning, Anna och Shaon
Leif: Hur länge får man vistas i förvar?
Ignacio Vita: Hej Leif,
Det beror på grunden för förvar. Den vanligaste formen av förvar är verkställighetsförvar dvs. att det finns ett utvisningsbeslut som ska verkställas och att en person förvarstas för att utvisas. En sådan person får sitta i max 12 månader. Om en person istället är dömd till utvisning på grund av brott finns ingen absolut tidsgräns.Så fort det står klart att en utvisning inte kommer att kunna verkställas måste personen försättas på fri fot.
Hanna: Är det verkligen så att man ska ut så pass omgående när det beslutas att man ska ”släppas”. Det verkar inte tas hänsyn till att det är enormt omvälvande för den berörde.
Ignacio Vita: Hej Hanna,
Att sitta i förvar utgör ett frihetsberövande, det är en mycket ingripande åtgärd gentemot en individ. Så fort grund för en sådan åtgärd inte längre finns ska personen försättas på fri fot. Staten får inte hålla männsikor frihetsberövade utan grund. Däremot finns det inget som hindrar staten att hjälpa en person som ska försättas på fri fot så att frisläppandet blir bra.
Åsa: Hur många människor ungefär sitter i dessa ”förvar”?
Ignacio Vita:
Hej,
Jag har dessvärre inte tillgång till sådan statistik
Stefan: Hur många befinner sig i förvar i Sverige?
Ignacio Vita:
Hej,
Jag har tyvärr inte tillgång till sådan statistik
Viveka: Vad berörde er mest under arbetet med dokumentären?
Anna Persson/Shaon Chakraborty:Hej Viveka!Det som berörde oss mest var mötet med de personer som vi lärde känna inne på förvaret. Deras historier, deras förtvivlan men också hopp och styrka. Förvaret är en plats där alla frågor blir djupt existentiella; eftersom det handlar om liv och död, drömmar och rädslor. Vi har lärt oss väldigt mycket om överlevnad från Aina, Sami, Sophie och de andra inne på förvaret. Varma hälsningar, Shaon och Anna
Lovisa: Var det inte tungt att uppleva hur människor hade det på förvaret?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej Lovisa Det är alltid svårt att se på människors lidande, en hjälplöshetskänsla förföljde oss hela tiden. Men vi har hela tiden haft som motivation att ge alla inne på förvet en röst porträtterat genom Aina, Sami, Abu Hassan bla. Vi anser att det är viktigt att synliggöra att förvar finns eftersom många i Sverige inte känner till platsen. MvH/ Anna o Shaon
Dennis: Fantastiskt härligt att se personer som Solveig och Sophie. Personal som kan uppträda som vuxna, mogna, empatiska människor. Har full förståelse att de inte kunde vara kvar om det var som på filmen med chefens inställning till hur man ska uppföra sig mot människor i besvärlig situation.
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej Dennis,
tack för din reflektion! Mvh Shaon och Anna
Lollo: Under hur lång tid filmade ni på förvaret?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej LolloVi började vistas på förvaret Jan 2012 för att lära känna alla på plats. Inspelningen ägde rum under sommaren 2012. Vi vistades alltså på förvaret i 4 månader till och från för research, och filmade intensivt under 3 månader. MvH/ Anna och Shaon
Oskar: Jag hade svårt att förstå varför personalen inte skulle få vara medmänskliga, varma och nära gentemot de boende. Finns det nån faktisk formulering eller reglering som definierar ”statsmannamässigt”?
Ignacio Vita: Hej Alex,
Väldigt intressant fråga och svår fråga. Det finns ingen juridisk definition av begreppet statsmannamässigt. Däremot har förvarsanställda en plikt att behandla alla lika, att inte diskrimiera och att uprätthålla de regler som är uppsatta. Detta innebär naturligtvis inte att anställda inte får vara medmänskliga och varma. Tvärtom finns det stor anledning att vara det när man har att göra med frihetsberövade personer som befinner sig i en svår situation.
Catrin: Kommer ni göra någon uppföljning på dokumentären? Mycket intressant.
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej Catrin Vi har inga planer på det just nu. Men det är inte omöjligt. MvH/ Anna o Shaon
Alex: Hur har det gått för Aina sen hon blev deporterad?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej Alex!Aina och hennes familj lever fortfarande som flyktingar i Ryssland. De lever efter tre år fortfarande i en barack utan rinnande vatten på en byggarbetsplats, emot att de vaktar utrustningen på plats. Ainas barn som gick i skolan i Sverige, har inte möjlighet att fortsätta i skolan utan arbetar under osäkra och farliga arbetsförhållanden på byggen, ofta utan att få betalt. Aina och hennes man är svårt sjuka, men får inte ordentlig tillgång till sjukvård. Hennes yngsta son ska just kallas in till militärtjänstgöring med risk att placeras i Ukraina eller Syrien. Med vänlig hälsning, Anna och Shaon
Sofie: Intressant dokumentär. Har ni någon kontakt med personerna ni träffade i dag?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej SofieVi har kontakt med samtliga personer om är med i dokumentären. Med vänliga Hälsningar/ Anna och Shaon
Oskar: Jag hade svårt att förstå varför personalen inte skulle få vara medmänskliga, varma och nära gentemot de boende. Finns det nån faktisk formulering eller reglering som definierar ”statsmannamässigt”?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej Alex Det är många gånger svårt för personalen att veta hur dem ska hantera andras lidande. Vi tänker oss att många stänger av för att man inte vet hur man ska agera. Ett problem som vi kan se i resten av samhället också. Med vänliga Hälsningar/ Anna och Shaon
Rolf: Varför tycker ni det är viktigt att göra en dokumentär om det här?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej Rolf!
Ingen är fri förens alla är fria.
Åsa N: Varför tar handläggningen av dessa ärenden sådan tid? Det strider mot mänskliga rättigheter att hålla människor inlåsta (som om de var kriminella)! Varför splittrar man familjer och exempelvis sätter en mamma i Förvaret och inte barnen? Är det för att hålla koll på barnen så de inte rymmer? Är det någon som följer upp vad som händer med människorna när de utvisas till sina hemländer? Tänker på Aina, är det någon som vet vad som hänt med henne?
Ignacio Vita: Hej Åsa,
Tack för dina frågor! Anledningarna till att handläggningen tar sådan tid kan kan variera, det kan ha att göra med att det tar tid att få fram identitetshandlingar, mottagarlandet måste godkänna att personen är medborgare i landet eller har tillstånd att komma till det landet, detta kan ta lång tid. I vissa fall är hemländerna inte beredda att ta emot personerna av olika skäl. Polisens resurser att arbeta med verkställigheten av utvisning är begränsade och inte alltid prioriteras detta. Polisen har inte alltid erfarenhet av och kompetens att klarlägga personers identitet. Frågan om frihetsberövande av personer som om de vore kriminella är en mycket legitim fråga. Personligen anser jag att det är principiellt tveksamt att frihetsberöva personer för att de inte kan utvisas annars. Intresset av utvisning kan aldrig motivera en frihetsinskränkning som ju är den mest ingripande åtgärden en demokratisk stat kan utsätta en männsika för. Anledningen till att bara Aina förvarstagits kan man bara spekulera i. ”Möjligheten” att förvarsta barn är starkt begränsad. Ibland förvarstar man en av vårdnadshavarna för att man inte får förvarsta en hel familj om det finns barn. Detta är dock enligt min erfarenhet ganska ovanligt. Enligt vad jag känner till finns det ingen organisation som konsekvent förljer upp vad som händer när peroner utvisas. Granskningen av hur utvisningar genomförs är mycket bristfällig i Sverige. Detta uppmärksammas endast ibland när de som ska utvisas råkar väldigt illa ut. För några månader sedan mördades en tjetjen av myndigheterna efter att ha utvisats. Debatten i Sverige lös med sin frånvaro.
Anette: Tack för en jätteintressant dokumentär, jag blev oerhört illa berörd när chefen säger att dom ska vara mer som tjänstemän och inte vara så sociala. Herregud det är ju människor som sitter på förvaret. Även om dom gett falska identitets uppgifter så är det ju en människa inte ett djur och har rätt att få ett människovärdigt bemötande.
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Tack för din reflektion Anette!
Åsa N: Så fantastiskt bra att ni gjort den här dokumentären och visar Sveriges baksida! Sverige ju ett stort land med få invånare – varför ska vi skicka hem människor som flyr från hemskheter, död etcetera. En dag kan det vara vi som behöver hjälp!
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Tack för din reflektion Åsa!
Lisa: Är det både kriminalvården och Migrationsverket som driver förvaren? Såg en av kriminalvårdens bilar i filmen och de verkade vara inblandade på något sätt.
Ignacio Vita: Hej,
Det är Migrationsverket som driver förvaren. Om en person mår så pass dåligt att den hotar säkerheten på ett förvar, kan man bli placerad på ett häkte. I sådana situationer kommer kriminalvården och hämtar den personen. Det kan vara en av anledningarna till att man ser kriminalvårdens bilar utanför ett förvar.
Anonym: Varför slutade Sophie och Solveig där på förvaret?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej!
Sophie valde att börja jobba på Migrationsverkets mottagningsenhet för att ta emot nyanlända flyktingar, och Solveig arbetar inom hemtjänsten.
johoj: De två kvinnorna visade upp ett praktexempel på brist på professionalitet. Tur att det fanns karlar på plats som ej lät sig manipuleras av den odrägligt dryga unge mannen som lindade de två kvinnorna runt sitt lillfinger.
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Kul att du såg filmen!
Hälsningar Anna och Shaon
Klas: Var det svårt att få tillstånd att filma på förvaret?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej Klas!
Det har varit en lång process att kunna filma inne på förvaret. Det är första gången någon har fått tillstånd att dokumentera denna plats med en filmkamera. Det råder normalt kameraförbud där på grund av sekretess. Vårt villkor för att filma var att varje person skulle ge tillstånd till att synas i bild. Vi har inte filmat någon som sagt nej. Men även om det var svårt att få formellt tillstånd, så var det ännu svårare att få förtroende från varje enskild person.
Alex: Vill bara tacka för en jättebra film som berörde mig väldigt djupt. Försöker ta in och försöker förstå hur vi som samhälle kan behandla våra medmänniskor såhär. Tack för ett sånt bra och viktigt jobb ni gör.
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Tack Alex!
Kalle: Hur mycket stöd får personalen som arbetar? Får dom något stödsamtal etc?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej Kalle!
Under tiden som vi var på förvaret såg vi inte till något stöd för personalen i svåra situationer. Kanske kan du vända dig till Migrationsverket direkt med den frågan?
Mvh Shaon och Anna
Anna: Till Johoj: Karlarna på plats verkade kalla, stressade och omänskliga. Tycker nog att man kan vara professionell och medmänsklig på samma gång. Att nästan slänga ut någon som uppenbarligen är otroligt psykiskt påverkad känns däremot inte så proffsigt… Till regissörerna: TACK för en fantastisk film. Är djupt rörd, så viktigt att folk får upp ögonen för hur vi behandlar människor på flykt.
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Tack för ditt svar Anna!
Klara: Var kommer Sami ifrån? Vad gör han nu?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej Klara!
Sami har sedan 2012 varit i Tunisien i väntan på att få återförenas med sin fru här i Sverige. Förra veckan fick de det glada beskedet att han nu fått uppehållstillstånd och äntligen kan komma tillbaka.
Hälsningar Shaon och Anna
PIA: Varför sätts inte alla asylsökande som får avslag i förvar tills avvisning sker ?
Ignacio Vita: Hej Pia,
Tack för din fråga.
Det strider klart och tydligt mot svensk rätt att göra det. Väldigt enkelt kan man säga att förvar ska bara användas när det är absolut nödvändigt för att möjliggöra en utvisning och man måste alltid överväga alternativa åtgärder innan man frihetsberövar en människa. Att beröva en människa dess frihet, vilket sker när man förvarstas, är den i särsklass mest ingripande åtgärden den svenska staten kan vidta gentemot en människa. Det får staten bara göra under väldigt specifika förutsättningar och om väldigt starka skäl talar för det. De vanligaste situationer då detta sker är när personer är misstänkta för allvarlig brottslighet eller om personer är farliga för sig själva eller för sin omgivning. Det rör sig alltså om situationer där staten tvingas frihetsberöva männsikor för att bibehålla ordning eller för att rädda liv. Att förvarsta alla som får avslag på asyl är normalt sätt inte av den karaktären att det motiverar ett frihetsberövande, än en gång den mest ingripande åtgärden som staten har att tillgripa. Dessutom ska man komma ihåg attd e flesta som får avslag återvänder frivilligt.
Slutligen om alla som får avslag skulle frihetsberövas skulle det kunna leda till att människor som flyr för sina liv inte vågar söka asyl. En sådan åtgärd skulle därför kunna vara direkt kontraproduktiv och urholka allas rätt till skydd undan förföljelse.
Gunilla H: Filmen var bra presenterad, belyste väl hur det kan vara på en sådan här arbetsplats. Arbetsteamet (2 kvinnor) som följdes var inte professionella i sitt arbete. De måste ju veta att beslut fattats av en anledning till förvaret av dessa utländska personer. Tar ni bara in ”positiva” kommentarer?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej Gunilla!
Vi har mest fått positiva kommentarer och nyfikna frågor.
Mvh Anna och Shaon
Fatte: Tycker det var väldigt taskigt utav chefen att yttra sig om att Sophie och den andra kvinnan skulle ”anpassa sig” om hur de skulle vara mot de som satt i förvaret. Självklart förstår jag att man inte kan vara världens snällaste, men man måste sprida kärlek och värme för de. De flesta har haft en tuff bakgrund och ett lilla minsta leende kan faktiskt göra väldigt mycket. Som t.ex när Aina fyllde år kom de in med en present vilket var väldigt fint gjort, därav den scenen berörde mig mest!
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Tack för din reflektion Fatte! Vi får ofta höra av personer som jobbar även inom andra myndigheter att de känner igen sig i filmen. I hur tillämpningen av lagar krockar med personernas egentliga behov. Byråkratin kontra mänskligheten. Varma hälsningar, Shaon och Anna
johoj: Tycker ni att alla som kommer till Sverige skall få stanna?
Ignacio Vita: Hej,
din fråga är av politisk natur och besvaras lämpligast av Anna och Shaon. Rätten att få stanna i Sverige är tydligt reglerad genom internationell och nationell rätt. Om man uppfyller kraven har man rätt att få stanna. Om man inte gör det ska man utvisas. Det viktiga att komma ihåg är att alla som uppfyller kraven för att betraktas som flyktingar eller skyddsbehövande har en absolut rätt att få skydd. Sverige kan alltså inte villkora den rätten.
Lisa: Vad har personalen på förvaret för utbildning?
Anna Persson/Shaon Chakraborty: Hej Lisa!
Intressant fråga. Det varierar väldigt mycket från person till person.
Mvh Shaon och Anna
Gisse: Det var en hemsk film om Förvaret, man kan tro att Vi är tillbaka på 30 talets Swerige, är det lika dant 2015 som 2012? Tack för det finns journalister som ni.